Känslor är okontrollbara, har aldrig förstått innan på vilken hög nivå det är dock, inte förens känslorna väl bestämt sig för något och du upplever situationen själv. Man kan känna vad som är rätt och fel på något sätt men ändå blir det inte bra. Det tar tid får jag höra hela tiden, ja. Tiden kan bara bevisa hur allt detta kommer lösa sig. Det kanske inte löser sig på ett snyggt och vänligt sätt, Kanske kommer man förlora varandra i slutändan men det behöver inte bli så. Det är faktiskt ingen annan än vi själva som väljer hur allt ska se ut i slutändan. Allt hänger på oss själva. Det blir vad man gör det till. Och vad våra känslor tillåter såklart.

 

Känslorna kan kasta runt dig och få dig övertygad om en sak, för ärligt talat nu. Vad skulle du välja? Skulle det på riktigt vara fel att följa sitt hjärta. Hur kan jag ignorera en sån sak utan att bli olycklig? För i slutändan måste vi tänka på oss själva. "Vad kommer göra dig lyckligast?" Svaret är ganska simpelt om man lägger svart på vitt. Vi kan inte göra fel val bara för att vara snälla och rädd för att såra. Rädd för det okända.

 

Vi gör dumma saker i livet, Vi beter oss inte korrekt mot varann alltid, Vi säger inte alltid det som andra behöver höra om det inte stämmer alls? För i slutändan kommer vi längst på ärlighet. Ärligheten får oss att klara sig igenom det vi känner är omöjligt. Vi måste lita på oss själva. Vara ärliga mot oss själva. Göra jobbiga val som man bara vill bryta ihop och dö i en säck på golvet utav. Men vi måste ändå göra vad som är rätt sak att göra.

 

Vi kommer såra varann, antagligen ganska mycket. I själva verket är det t o m oundvikligt. men vi måste välja hur vi vill ta det därifrån. Vi kan trots allt välja att alltid finnas där för varandra. Förlåta eller svika. 

 

Den jobbigaste loop'en har slutat snurra runt och runt, om och om igen. Jag börjar få frid i mitt sinne med alla dessa val som skakat om mitt liv helt och hållet. Men det gör inte smärtan mer hanterbar. Den olidliga smärtan som du känner fysiskt i bröstkorgen, tyngden av ångesten som ligger där och väntar på att explodera tills den nått sin gräns. Mina livsförändrande val känns klarsynta nu, på riktigt. Nu är det bara att genomlida allt det där emellan den långa vägen till fullländad, ren lycka.