Slutade 16 idag, hade planer på att träffa bästisarna men det sket sig. Kenny slutar inte jobbet förens 23.30 & är inte ens hemma förens efter 00 inatt buuh. Så varför inte uppdatera här inne!? På riktigt.

 

Känns som jag svävar på moln nu för tiden faktiskt. Jag minns inte när jag kände såhär senast. Hade verkligen glömt bort hur det känns att vara riktigt, innerligt obeskrivligt kär. Jag har alltid älskat den här killen och det har alltid känts som att det varit något speciellt med honom på så sätt att det alltid varit mycket roligare när han varit med på saker, varit i omgivningen osv. Har ju aldrig riktigt tillåtit mig själv att se honom på det sättet jag gör nu förstås.

 

Förstår om många av er som läser min dagbok, som detta faktiskt är, varit förvirrade. Men livet är inte svart på vitt. Livet behöver inte se detsamma ut nästa morgondag. Mitt liv vändes upp och ner på 3 veckor och slog omkull mig gång på gång av den brutala smärtan som kom i vågor. Samtidigt som jag kände en obeskrivlig längtan, kärlek och någon slags lättnad djupt där inne. Det var några av de värsta veckorna i mitt liv, men när jag väl passerat dom så nådde jag början på de bästa i mitt liv. Jag har lärt mig så obeskrivligt mycket det senaste månaderna, jag själv har utvecklats väldigt mycket som person och jag har töjt på mina egna gränser, lärt känna mig själv bättre. När du verkligen tror att du ska dö och du inte gör det, då är det som att det slår om kännslomässigt. För mig var det så. Jag började tänka på mig själv, tänka på min egen lycka i livet. Detta är jag. Detta är MITT liv. Jag kan inte följa vad andra säger, jag måste följa mitt egna hjärta. Det är det bästa jag har gjort för mig själv tror jag, För nu är det en helt annan vardag. Ett helt nytt liv. Jag kan säga att jag är lycklig på riktigt och även förklara varför.

 

Självklart kommer det stunder då jag saknar vissa saker i mitt gamla liv. Speciellt människor som jag förstått att jag inte kommer få behålla i min vardag. Jag är ledsen för det, men jag måste även acceptera det. För jag förstår. Livet går vidare och man måste förstå det och släppa taget.

 

Vi flyttade ihop nästan direkt. Förstår om det låter som att det går för fort fram, speciellt när man inte ser mer än över ytan på det hela, det hade jag säkert också gjort. Som jag skrev innan så har vi alltid haft något slags band som inte riktigt gått att beskriva. När jag tillät mig själv att se på honom med andra ögon, som jag kämpat så hårt mot att göra, så var det redan kört. För jag kände & visste någonstans att han kände samma sak för mig. Jag har inga ord som kan beskriva riktigt hur det känns att bli älskad på detta sättet, jag är så jävla bortskämd och älskad att jag skäms ibland över mig själv haha. Han ger mig så mycket varje dag och det känns som jag inte kan ge tillbaks det på det sättet han visar mig sin kärlek på. Mitt hjärta smälter, bokstavligen. Ibland blir det så mycket lycka att jag känner hur tårarna bränner bakom ögonen för att det liksom rinner över. Jag har aldrig kännt såhär, någonsin.

Något mer som betyder så obeskrivligt mycket för mig är musiken. Att få dela det med den som betyder mest, det är en magisk känsla. När vi stod hand i hand på Defqon's end-show på söndagsnatten så rann tårarna ohejdbart ner för kinderna på mig. För det går inte att återberätta eller fånga på film. Att inte behöva säga ett ord till personen utan att han redan vet, han förstår och delar känslan med dig i exakt samma takt som dig. Det är något av det bästa. Få dela den här starka & betydelsefulla musiken med honom, det gör mig så himla lycklig.