1 Juni har alltid varit en speciell dag för mig, det var där mitt liv startade på riktigt känns det som. Därifrån var mitt liv betydelsefullt.

Vi var 13 och 14 år när vi blev tillsammans, jag minns exakt vart vi var när vi bestämde oss för att vi var tillsammans, ingen visste riktigt om det eftersom vi höll det hemligt. Så påväg hem från Tempo i Frändefors, gick vi hand i hand hela vägen tillbaks till Dalboskolan.

Det känns som hela mitt liv har varit tillsammans med dig, och på ett sätt har det ju faktiskt varit så också. Vi har gått igenom så otroligt mycket tillsammans genom alla år, motgångar och häftiga äventyr. Vi har båda haft tuffa perioder i livet, men har alltid vetat att vi har varandra i slutändan. Du har varit min bästa vän. Min 2a hälft. Ett till jag, som vet nästan mer om mig själv än vad jag själv gör. Från att ha varit ett, blir vi nu istället två.

Du är min första kärlek i livet, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Alla våra år är inte i onödan. Dessa år tillsammans har format oss till dom vi är idag, vilket är väldigt bra personer. Den ena hade inte klarat sig utan den andra, vi hade inte varit vi om det inte vore för varandra. Jag har alltid trott att du är mannen i mitt liv, den enda i hela världen som faktiskt är ämnad för min kärlek. Men livet och ödet hade andra planer för oss. Jag är så ledsen. Att inte få bestämma själv hur man känner för någon är fruktansvärt frustrerande, för tro mig, jag vet hur himla ont det gör varje minut. Att vara den som har förändrade känslor må låta bättre än att vara den som blir lämnad, men det gör så sjukt jävla äckligt ont varje minut. Men hela situationen är så fruktansvärt svår. Den går inte att förstå helt & hur jag än vrider och vänder på den så kommer jag inte kunna göra alla nöjda. Jag kommer såra någon i slutändan och det blev du. Jag är så jävla obeskrivligt ledsen Joacim. Men jag måste följa mitt hjärta. Jag försökte kämpa emot men det gjorde mig olycklig. Jag är så ledsen för att jag gör såhär mot dig.

När hjärtat snappar upp något annat, eller någon annan är det inte mycket man kan göra. Du kan kämpa emot men det gör det bara värre, för alla. Framför allt dig själv. Jag vet hur allt detta låter och ser ut i andras ögon, Jag är inte blind eller döv. Men jag kan inte leva efter vad andra tycker och känner. Inte när det kommer till kärlek. Hur jävla ont det än gör så vet jag att det kommer gå övet tillslut. För oss båda.

Jag hoppas och tror att vi alltid kan finnas för varandra. Du har alltid varit och kommer alltid vara min bästa vän. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.