Det var verkligen en skön semesterresa, en av mina bästa. Vi hade det så jäävla mysigt och bra att det var sjukt deppigt att åka hem. Brukar längta hem i slutet men nu ville jag aldrig att det skulle ta slut. Inte bara för själva stället utan mestadels för att jag var där tillsammans med världens finaste och snällaste människa.

 

Så många fina stunder man var tvungen att nypa sig själv i armen för att fatta att det är verklighet! Jag kan inte fatta att det är jag och han. Han och jag. Han säger så fina saker hela tiden som får mig att kämpa för att hålla tillbaka glädjetårarna som bränner bakom ögonen.

Att vara på en sån underbar miljö med ens största kärlek är magiskt. Han gör mig så himla lycklig.