Igår var det igen bra dag. Det var molnigt och jag vaknade på fel sida helt enkelt. Men det var inte det värsta. Jag skulle gå och köpa sololja i våran favvo-affär som ligger precis bredvid hotellet, men när jag gick på gatan såg jag något svart trycka vid väggen. Precis som jag fruktade så satt den minsta lilla kattungen där. Mitt hjärta bröts och trillade ner på marken tror jag.

Jag satte mig vid den och började klappa den, för jag kan inte som många andra, bara gå förbi. Jag visste att den skulle dö om jag lämnade den där, för ingen bryr sig. Det är bara en katt, ett djur. Dom har dock inte mycket katter alls på gatan, bara sett 3st kanske under hela semestern. De säger själva när jag frågat att de inte har många katter här, vilket jag tycker är bra. När jag plockade upp den lilla kattungen och satte den i min famn började den han leka med mina fingrar och sedan gosa ihop sig och sova. Jag började böla. Övervägde först att smuggla in honom i hotellrummet i min väska, för det hade jag kunna göra utan NÅGRA problem. Men sen då? Vad skulle hända sen när jag åker hem?

Hade sådan fruktansvärd ångest. Började tänka på processes som man får göra om man ska adoptera ett djur i andra länder men det visste jag inerst inne att det inte skulle gå det heller. Så jag lyfte upp honom från mitt knä där jag satt och satte honom istället på bröstet, där han rullade ihop sig igen efter att han kollat upp på mig med sina stora blågråa ögon. Lipade ännu mer. Sen började jag fråga runt, om någon vet vad man kan göra, om någon kan ta hand om honom osv. De flesta var fransmän som passerade och de bara skakade på sina jävla huvuden och fortsatte gå. Hoppet inom mig fanns inte, och jag kände bara mer ångest. Sist frågade jag våran kompis som jobbar i favvo-affären. Han sa att det skulle finnas något "djurhem" för hemlösa, precis som här hemma. Han skulle ringa runt och höra så skulle jag komma tillbaks senare. Men jag orkade inte vänta. Så jag gick till mitt sista alternativ - polisstationen.

Jag hade inga förväntningar alls, jag trodde allt annat skulle hända än vad som just hände. Medans jag gick in och insåg att det var kissens sista hopp så lipade jag ännu mer. Det droppade ner i huvudet på honom och han undrade vad som hände lillen. När jag går in i entren sitter det 5 polismän bakom disken och två andra står upp vid sidan och ALLA är knäpptysta och bara glor på mig haha. Dom måste väl trott att någon dött med tanke på mitt face. Så jag ställer frågan om det finns något ni kan göra för den här katten som jag hittade helt ensam på andra sidan gatan. Då händer det grejer, den enda polisen hämtar en kartong medans den andra säger att "ja det finns ett djurhem som vi kan lämna honom på" Först blev jag lättad och överglad men sen började jag tänka på att de kanske ljuger för att de ser att jag lipar som en unge, tänk om de slår ihjäl honom när jag går ut genom dörren? Så jag frågar ju såklart "ni dödar honom inte väl" haha..... dom såg faktiskt lite chockade och förolämpade ut så det kändes lite bättre igen. Jag sa hejdå till den svarta kattungen och satte ner honom i kartongen & gick ut. Mer än så kunde jag inte göra. Även fast jag egentligen gjort en god gärning så kändes det fruktansvärt att lämna honom där. Inget hem, ingenting. Jag ber till gud att "djurhemmet" är ett bra ställe och riktiga djurvänner jobbar där.

Det finns alldeles för mycket hemlösa djur här i världen, alla behöver ett hem & kärlek. Alla får det inte. För vi ska istället hålla på och avla fram olika raser för utseendets skull. Detta är vårat ansvar, det är vi människor som har gjort att det har eskalerat med hemlösa djur. När jag har en egen bostad och säkrad framtid på så sätt att jag vet att jag kan adoptera en hund & katt, så kommer jag göra det. Jag ska rädda någon från gatan. Hade jag varit i denna åldern som jag varit när vi skulle köpa katter och hundar hemma hade det nog inte blivit så, men när man är 12 år tänker man inte på det sättet. Jag älskar de djuren som finns i mitt hem nu, det är inget med det. Men det finns så många vi kan rädda medans andra får ett bra hem ändå. Snälla, tänk på detta när ni ska skaffa djur!

Nu blev det ett aslång inlägg men jag kände verkligen att jag behövde skriva av mig. Detta är min svaga sida, djur som far illa. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag bryr mig mer om djur. Jag gillar djur mer än människor för dom är inte för smarta för sin egen skull. De gör ingen illa så som vi människor gör mot varandra, mot djur och mot hela världen. Människor gör saker mot varandra hela tiden, det pågår krig mellan människor. Människor gör saker mot djur hela tiden. Vad gör djuren? Inte ett piss. Dom får lida pga oss. Jag väljer djuren över människan för jag är så jävla trött på mänskligheten, jag är så trött att jag inte ens bryr mig om vad folk tycker om detta. Nu vet ni vad jag tycker iallafall och jag kan fortsätta min semester de sista dagarna jag har kvar :) Hooj!

 

Tog inget kort på honom btw,

var för fullt upptagen med att rädda hans liv sry