Något jag tänkte skriva om är förlovning. En ganska het diskussion i dagens läge;)

 

Det har blivit någon slags trend nu för tiden känns det som, speciellt i lägre åldrar. Med tanke på att folk gör det så tidigt och inte har så mycket erfarenhet (om jag får skriva så) så leder det till att det tar slut. Alltså gör många slut när dem förlovat sig, det blir för mig och för många andra vet jag, en otursgrej istället då det ska vara något sjukt positivt i ens liv?

Tycker det är sjukt tråkigt att allt lett till detta. Det ska ju vara något man ser fram emot och som man kan dela med sin partner. Men nu känns det nästan som att om någon förlovar sig blir det ett jävla snack. Huvudsaken är ju såklart att man i sitt egna förhållande VET och är REDO för att verkligen binda sig till sin partner resten av sitt liv. För det är vad förlovning handlar om, att man FÖRlovar att man ska leva tillsammans hela livet, det är ett bevis på att vi ska snart gifta oss och bilda egen familj. Det är just det som jag tror många yngre missuppfattat, eller bara inte ser på rätt sätt.

Jag vet många som förlovat sig och sendan gjort slut, så för mig känns det inte som det är någonting man gör förens man är lite äldre och har ett stabilt liv. Eller folk som förlovar sig efter 2 månader (???). Som sagt är ju detta någonting man känner och vet i sitt förhållande, alla tycker olika:)

Och nej, med detta menar jag inte att jag aldrig kommer vilja förlova mig, för det vill jag verkligen!! Längtar dit:D Men jag vill inte skynda på med sådana saker, vill ta en sak i taget och även om jag och Joacim varit tillsamman i snart 4år betyder inte det att vi har något sorts krav på oss att göra det, många har frågat mig "Så när ska du och Jocke förlova er då" haha.. Men som sagt, jag längtar, ser fram emot många saker vi kommer göra tillsammans, Flytta ihop, inreda vårat första egna boende:) Bara vi två, göra allt tillsammans. Tycker allt det hänger ihop på något sätt. Så nu vet ni vad jag tycker:D