Var på så himla bra humör förra veckan och under helgen, kände att livet var påväg åt rätt håll på något sätt. Hade nog mycket med vädret att göra då det var blå himmel och sol större del av veckan. Så igår vaknar jag och ser att det är snötäcke och mulet väder ute. Jag vet att jag väldigt lätt målar upp en glad utsida här på bloggen om mitt liv, jag har ett väldigt bra liv också det är inte det, men just nu är det en väldigt jobbig del i livet för mig. Jag har ofrivilligt flyttat hemmifrån (i princip) då jag inte kan bo i Färgelanda om jag ska jobba samtidigt, vilket gör att jag får bo mycket hos Joacim. Jag älskar att vara här så det är inget fel i det heller. Bara det att jag känner att jag inte riktigt har något eget hem, där jag kan ha alla mina grejer samlade, få ha egentid. Allt är så utspritt och jag är en väldigt organiserad och perfektionist i vanliga fall så allt denna kaosen gör att jag blir så jävulskt stressad.

 

Vi letar lägenhet hela tiden men man blir så besviken hela tiden då man får samma svar eller inget alls. Som igår till exempel blev jag så uppe i varv för vi hittade en lägenhet som lagts ut för 2 dagar sedan på Holmängen här i Vbg, 3a på 89kvm. Men när jag ringde så var den såklart redan uthyrd. PÅ TVÅ DAGAR. Fattar ni hur jävla fort det går. Det är först till kvarn som gäller liksom. Blev så jävla trött och besviken, vill bara gå och lägga mig typ. Är trött på att ha mitt liv i plastpåsar som jag dessutom måste ha med mig vart jag än åker, och nu på detta ingen bil. Hatar att leva såhär oorganiserat.

 

Blir även nertyngd och deppig av allt som händer runt om i världen, eller låt oss börja här i Vbg. Det har ökat med offentlig djurmisshandel så som folk går och sparkar på hundar som är bundna utanför affären i väntan på matte/husse. Katter som blir misshandlade mitt i sin kissprommenad. Vad är det för fel på folk? Antar att detta inte är normala människors problem då det verkar som att den större delen av denna värld har oerhört lätt att se förbi saker och leva vidare i sin lilla vardag. Men det kan inte jag! Jag vill göra mer än jag kan och när jag sen märker hur äckligt liten medmänskligheten är blir jag så jävulskt ledsen och trött. Jag påverkas av allt som händer runt om mig, kan inte lämna saker som dom är. För jag förstår ärligt inte hur man INTE kan bry sig.

 

Sen är det denna tiden på året, I know. Man är likblek och ful som stryk, no vitamin D osv. Så just nu känner jag inget hopp i livet typ. Vill gå och sova fram till maj gärna! Har ni några idéer på hur man kan bli mer pepp på livet typ? Lägger mig och kollar Smallville sålänge /godnatt